Av någon konstig anledning har jag alltid sökt mig till något att tro på men aldrig hittat det. Det kanske handlar om trygghet, vad vet jag. Gudstroende religioner har aldrig lockat, utan jag dras mer till de filosofiskt lagda, exempelvis Wicca, Taoism och Buddhism. Det sistnämnda fångade mitt intresse i och med resorna jag gjort till Thailand. Jag har känt en dragningskraft till buddhismen och inte varit rädd för att ta in det i mitt liv, till skillnad från alla andra religioner och filosofier. Så jag lånade böcker, mängder med böcker som jag slukade. För varje ord jag läste kände jag att "det här är fan inte dumt!"

Men jag vill inte kalla mig Buddhist. Jag vill kalla mig troende Buddhist. Jag tror på lärorna och att acceptera livets jävlighet, men jag praktiserar inte lärorna. Jag mediterar inte heller. Inte än iaf.

Att vara det jag kallar troende Buddhist kallas i Buddhismkretsar för "fåtöljsbuddhist". Med andra ord någon som slukar ämnet, tror på lärorna men inte praktiserar dem.

 

Så nu har jag hittat hem någonstans, jag är inte längre en sökande ateist. Jag är en Fåtöljsbuddhist! ;-)