Den bästa tiden på dagen är när jag landar i byn och känner hur pulsen sakta sjunker. Bort från folk, rörelse och stan. Hem till lugnet, djuren och glesbygden. Jag sjunker ner på farstutrappen och njuter av stillheten. Ljuden som dominerar är fågelkvitter från småfåglar, storspov och gök. Vinden som blåser genom löven. En häst som gnäggar eller höns som kacklar. Jag äter middag i kvällssolen på altanen och gör det jag känner för. Gå ner på ängen med hunden lös. Kasta pinnar och busa. Ligga i hängmattan med ena foten utanför och titta upp i trädkronorna. Plantera blommor eller grönsaker. Eller bara vá. Det är en sån lyx att kunna känna att "jag vill aldrig flytta härifrån."

Det slår mig att det är väldigt gröna bilder jag lägger upp, men det förklarar ju hur det är här ute: