För drygt två månader sedan bestämde jag mig för att läsa matte C. Jag kollade upp vad kursen heter med det nya betygssystemet och det är tydligen 3b/3c. Jag frågade komvux vad skillnaden var, och de svarade att det i princip är samma sak, förutom att 3c är lite mer djupgående och rekommenderas främst till de som ska läsa vidare i naturkunskapsorienterade utbildningar. Tror ni jag nöjde mig med 3b? Såklart inte. "Ska jag lix läsa så kan jag lika gärna gå all in!" tänkte jag. Sen skulle man välja studietakt. "100%. Vad annars?" Inget mer snack om det liksom. Sen var det betygsmål. "A såklart! Kanske B, men A vill jag ju ha! Varför satsa på ett sämre betyg?"

Som sagt - All in.

 

Förra veckan var jag på ett informationsmöte för distansstuderande hos Hermods. Där rekommenderade de inte att läsa mer avancerad matte på 100%. De rekommenderade inte heller att ha för höga betygskrav. Det var egentligen bara nödvändigt att ha A som mål ifall man skulle söka till läkarlinjen.

Det där mötet fick mig att tänka efter. Jag kunde ha nöjt mig med matte 3b. Varför skulle jag promt välja 3c när jag egentligen inte behöver det? Varför väljer jag att ta mig vatten över huvudet genom att bränna på i 100% (5 veckor, 300 sidor, 3 prov, 3 delprov) och ha A som betygsmål när jag inte behöver det? Det är ju så sjukt onödigt att ställa högre krav på sig själv än vad som är nödvändigt! Jag kommer inte att leva upp till de där kraven, det vet jag redan nu. Så jag kommer bara bli besviken när jag är klar, trots att jag nådde upp till de krav som behövdes i just min situation.

Efter det där mötet gick jag hem och grubblade. Nu har jag valt matte 3c, så det är bara att köra på och göra det bästa av situationen. Och för att sänka kraven valde jag 75% studietakt och C som betygsmål. Att inte gå all-in är en enorm utmaning för mig, och att sänka kraven i både tid och betygsmål är ett stort steg. Fem maskar till mig!