Den enda poeten som duger för mig
"Tid har förlöpt, dagar har gått.
Månen har vandrat sin väg genom vitt och svart, och grått.
Jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår.
Jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går.
Det har tidvis gått bra. Tidvis har skakandet lagt sig.
Ibland har jag vaknat på morgonen och gjort det jag ska.
Jag har saknat din hand, saknat din röst.
Ensamma dagar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst.
Somliga dagar tar jag in vad jag hör.
Det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör.
Det är ibland som förut. Ibland har jag känt att jag duger.
Det har hänt att jag samlat ihop nog med kraft och gå ut.
Jag ser dig fortsätta nu, med varsamma kliv.
Ser dina drömmar sakta lossna från mitt liv."
Månen har vandrat sin väg genom vitt och svart, och grått.
Jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår.
Jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går.
Det har tidvis gått bra. Tidvis har skakandet lagt sig.
Ibland har jag vaknat på morgonen och gjort det jag ska.
Jag har saknat din hand, saknat din röst.
Ensamma dagar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst.
Somliga dagar tar jag in vad jag hör.
Det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör.
Det är ibland som förut. Ibland har jag känt att jag duger.
Det har hänt att jag samlat ihop nog med kraft och gå ut.
Jag ser dig fortsätta nu, med varsamma kliv.
Ser dina drömmar sakta lossna från mitt liv."
