Varje sommar när jag hör gatumusikanter längtar jag efter musiken, att spela själv. Men sen gymnasiet har det inte blivit så mycket. Man faller lätt in i vuxenlivet, jobb, mindre fritid, fler måsten. Och det är väldigt tråkigt! Jag har tänkt många gånger att jag ska plocka fram basen eller gitarren igen, men det har inte blivit. Jag har varit för upptagen av "livet". Det är dock synd att jag prioriterade bort den akustiska gitarren för den gav mig alltid tröst när jag var nere. Jag fick utlopp för många känslor och det är en ventil som jag förmodligen hade haft nytta av de senaste åren.

Men igår kände jag "Nä nu jäklar är det dags!" Så jag dammade av morfars gamla gitarr och slog några ringrostiga ackord. Mycket har försvunnit, men man inser att det finns en hel del i bakhuvudet ändå! Med lite övning går det nog att plocka fram det som fanns där för många år sedan.