Hjärter dams sista sång

"Inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
Men det skälvde när du rörde vid mig
Jag var sjutton du var sexton och jag skolkade från allt
Jag ville bara vara med dig
Jag ville bara vara med dig

Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
Och när jag känner så då tänker jag på dig
Allt är så förgängligt allting kan briserna snart
Men du är oförstörd för mig
Du är oförstörd för mig

Men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
Där är himlen lite närmre för mig
Där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
Dit kan jag gå och sakna dig
Dit kan jag gå och sakna dig"
 
 
 
 
 
Jag hörde Lasse genom väggen från grannen häromdagen. Det är antagligen en teatral tanke, men kommer Winnerbäcks toner någonsin kunna röra sig i mitt inre utan att det blåser upp till storm?



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0