Dammar av gitarren

Varje sommar när jag hör gatumusikanter längtar jag efter musiken, att spela själv. Men sen gymnasiet har det inte blivit så mycket. Man faller lätt in i vuxenlivet, jobb, mindre fritid, fler måsten. Och det är väldigt tråkigt! Jag har tänkt många gånger att jag ska plocka fram basen eller gitarren igen, men det har inte blivit. Jag har varit för upptagen av "livet". Det är dock synd att jag prioriterade bort den akustiska gitarren för den gav mig alltid tröst när jag var nere. Jag fick utlopp för många känslor och det är en ventil som jag förmodligen hade haft nytta av de senaste åren.
Men igår kände jag "Nä nu jäklar är det dags!" Så jag dammade av morfars gamla gitarr och slog några ringrostiga ackord. Mycket har försvunnit, men man inser att det finns en hel del i bakhuvudet ändå! Med lite övning går det nog att plocka fram det som fanns där för många år sedan.
 
 
 
 

Jag lägger ett ansvar att kämpa för fred i mina händer

Det känns som att jag börjar komma in på rätt spår i livet. Min framtid är inte som sjuksköterska, fallskärmsinstruktör i Australien eller nagelterapeut. Min framtid finns inte i skönhetsbranchen, i en klädbutik eller inom hälsa. Jag ska inte ge kostråd till sjuka eller starta ett klädmärke.

Det jag ska göra, det är att finnas för våra medmänniskor som på ett eller annat sätt behöver hjälp till följd av tex. krig, politiska oroligheter och naturkatastrofer. Jag ska vara engagerad i internationella kriser, konflikter och krigsdrabbade länder. Jag ska jobba med krisberedskap, biståndsprojekt, civilt försvar, ge akut sjukvård och bygga läger i kris- och konfliktdrabbade områden. Jag ska finnas för de civila genom humanitärt arbete i fält och jobba för fred, säkerhet, social och ekonomisk återuppbyggnad, demokrati och mänskliga rättigheter. Jag ska kämpa mot fattigdom och ingå i projekt för att ge sämre lottade barn en chans till en värdig framtid. DET är vad jag ska göra.
 
 
 

Bästa laxen

Igår var första dagen på över två veckor som jag kände hunger! Värmen gör verkligen något med aptiten... Så till skillnad mot mina senaste middagar som bestått av typ ananas, så ställde jag mig och lagade mat igår. Det blev en enkel och snabb favorit - lax med couscoussallad.
Laxen kryddar jag med citronpeppar och sen sköter den sig själv i ugnen. När couscousen är klar blandar jag i lite limesaft och grön pesto. Sen slänger jag ner lite hackad rödlök, fetaost och babyspenat. Att sedan slå sig ner ute i skuggan av björkarna med ett glas vitt vin, då känns det inte som en vanlig vardag!
 
 
 
 
 
RSS 2.0