Sommarnätter

Ett plagg som jag fått komplimanger för varje gång jag använt det är en blå långklänning. Den finaste komplimangen fick jag av en busschaufför som log ett stort leende och genuint utbrast "Gud vad fin du är!" Sånt blir man glad av. :-)
De här bilderna tog jag strax innan midnatt igår. Att gå längs vägen i byn när nätterna är som ljusast och se diken som är fullproppade av lupiner är något av det finaste jag vet.
 
 
 
 
 
 
 

När vintern är som vackrast

Igår när jag klev upp blev jag helt lyrisk när jag tittade ut! Väderomslaget gav ju grenarna det där centimetertjocka täcket som gör att allt är kritvitt. Det ser nästan ut som att träden har vita löv. Jag slängde på mig kläderna, haffade kameran och tog med mig Dallas ner på åkern. Som på beställning tittade solen fram också!
Sommaren är fantastiskt vacker, men när vintern är som vackrast så är det faktiskt svårslaget.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

November i december

 
 
Första bilden tog jag i november. Under tiden då det var tio minusgrader, nyfallen snö och frisk luft. Jag och Dallas var ute 1,5 timme under lunchpromenaderna. Han snusade runt i snön och fick pudernos, la sig ner och snurrade runt i den mjuka snön. Det är så härligt att se hur glad han blir av snö! Jag njöt av att det var ljust och mysigt, och hur den torra kylan bet i kinderna. Julkänslan var på topp!
 
Den andra bilden tog jag idag, fyra dagar innan jul. Två plusgrader, halkigt som satan, smygregn och fuktig kall luft. Dallas halkar runt som bambi, och jag är rädd att han ska sträcka ryggen igen som han alltid lyckas med. Själv tar jag myrsteg och svär så in-i-helvete när jag halkar. Jag HATAR att halka, och jag HATAR det här vädret. Det blir mörkt och deprimerande. Blött och risk för benbrott lagom till jul. Inga skogspromenader för all jävla is. Blöt hund, leriga skor.
 
Fy vad jag önskar mig minusgrader och snö!
RSS 2.0